HDPE (High-Density Polyethylene) är känt för sin utmärkta kemiska beständighet, vilket är en av de främsta anledningarna till att det används i stor utsträckning i industriella förpackningsapplikationer. Den är resistent mot en mängd olika syror, alkalier och några andra vanliga kemikalier, vilket gör den lämplig för förpackning av produkter som rengöringsmedel, rengöringsmedel och industrikemikalier. Till exempel kan HDPE-borstade flaskor motstå svaga syror som ättiksyra och saltsyra, såväl som alkalier som natriumhydroxid. Däremot kan deras motståndskraft mot starkare eller mer aggressiva kemikalier variera. Högkoncentrerade syror eller starka oxidationsmedel, såsom svavelsyra eller salpetersyra, kan bryta ned materialet med tiden, vilket leder till att flaskans struktur försvagas eller brister. Långvarig exponering för vissa kemikalier kan resultera i missfärgning, ytförsprödning eller svullnad.
Borstade HDPE-flaskor uppvisar god motståndskraft mot oljor, smörjmedel och vissa lösningsmedel, som är vanliga i industriella tillämpningar. Polyetenstrukturen med hög densitet motstår oljeabsorption, vilket gör dessa flaskor lämpliga för att lagra motoroljor, hydrauloljor, bränslen och andra petroleumbaserade produkter. Denna egenskap är avgörande i sektorer som fordon, maskiner och energi, där behållare måste tåla regelbunden exponering för oljor och fett utan att försämras. HDPE uppvisar rimlig resistens mot många lösningsmedel som alkoholer, estrar och ketoner, som ofta används i laboratorier och kemiska processmiljöer. Dock kan HDPE vara mindre resistent mot vissa lösningsmedel, särskilt de med hög polaritet eller aromatiska strukturer, såsom toluen, xylen och bensen. Dessa lösningsmedel kan göra att HDPE mjuknar, sväller eller till och med bryts ner med tiden. För tillämpningar som involverar aggressiva lösningsmedel, rekommenderas det att antingen begränsa exponeringen eller överväga alternativa material, såsom polypropen (PP) eller fluorpolymerer, som erbjuder överlägsen kemisk resistens i tuffa lösningsmedelsmiljöer.
Medan borstade HDPE-flaskor är kända för sin robusta kemikalie- och oljebeständighet, kan materialets totala prestanda påverkas av exponering för extrema temperaturer. HDPE fungerar bra i ett brett temperaturområde, med ett driftstemperaturområde från cirka -100°F till 120°F (-73°C till 49°C). Exponering för höga temperaturer under längre perioder kan dock minska materialets kemiska motståndskraft och mekaniska styrka. Vid förhöjda temperaturer kan HDPE mjukna, vilket leder till deformation eller förlust av strukturell integritet, särskilt när den utsätts för kemisk exponering. Omvänt, vid mycket låga temperaturer förblir HDPE styv men kan bli sprödare och benägen att spricka under stress. Det är avgörande för användare att se till att borstade HDPE-flaskor används inom tillverkarens rekommenderade temperaturgränser, särskilt i industrier där både höga temperaturer och kemisk exponering förekommer. Om ett högre temperaturområde krävs kan material som polyetylentereftalat (PET) eller polypropen vara mer lämpliga för dessa specifika tillämpningar.
Den långsiktiga hållbarheten hos borstade HDPE-flaskor beror till stor del på kombinationen av miljöfaktorer de utsätts för, inklusive kemisk kontakt, temperaturfluktuationer och fysisk stress. Under typiska förhållanden fungerar HDPE tillförlitligt över tid, särskilt när det används för korttidsförvaring av industriella kemikalier eller oljor. Långvarig exponering för aggressiva kemikalier, såsom starka syror, klorerade lösningsmedel eller höga temperaturer, kan dock leda till gradvis nedbrytning av materialet. Detta kan visa sig som ytsprickor, sprödhet eller en minskning av flaskans styrka, vilket i slutändan äventyrar dess effektivitet för att innehålla känsliga eller farliga material. HDPE:s motståndskraft mot UV-ljus är relativt låg jämfört med andra material, och långvarig exponering för solljus eller UV-strålning kan orsaka ytförsämring, vilket resulterar i sprickbildning eller missfärgning.
